God Jul?

Nu är det jul igen, och nyår, och trettonhelg och tjugonda Knut ska den dansas ut. Det glittrar och det glimmar och vi önskar varandra allt gott. Glad jul, gott nytt år hörs ropen eka både på jorden och i cyberrymden. Det gör det svårt att i stormen viska – jag är ensam, jag är inte glad, jag har inte råd med allt jag skulle behöva och ser inte framemot den tysta och glädjerika helgen. Det kan ju bli så dålig stämning då, det väcker kanske skuld i all förväntan. Det blir tyst och hårt inuti.

Jag vaknade tidigt idag, funderade över de kommande helgerna och kom på att om det inte vore för min fru skulle jag alla dessa helger fira de ensam. Jag har ingen familj och inte längre några vänner som liksom jag är utan familj. Det kändes så sorgligt, nästan lite skämmigt att erkänna, som om jag gjort något fel och därför är bortvald. Men så tänker jag på min goda vän, den pensionerade diakonissan som efter många års arbete nu är pensionär och ensam. Hon berättade att julen fasade hon för men inte i år. En bekant till henne, som nyligen mist sin fru hade bestämt att alla ”ensamma” som han kände skulle bjudas in och tillsammans skulle de förbereda och fira helgerna. Äta, umgås och finnas för varandra.

Ja, så kan vi göra! Vi kan låta alla dessa helger bli en möjlighet att mötas på ett annat sätt. Öppna upp våra gemenskaper och tillåta oss vara som vi är tillsammans med varandra. Ja, och för den delen också få vara själv om man vill det, utan krav. Julen handlar ju om att dela med sig och att ge rum till den som blev avvisad av alla utom av en stallägare.

Vi finns för varandra, vi får vara de vi är i vår fulla potential. Det är vår styrka så låt oss sprida den vidare!

Allt gott!

//Susanne