Polisen behöver lyfta blicken för att förbättra sitt bemötande

Karin Engberg, NSPH

Karin Engberg, NSPH

Jag måste instämma med den politiska ledarskribenten Hanne Kjöller (Dagens Nyheter) i hennes kritiska reflektion om att riksdagsseminariet ”När poliser möter personer med psykisk ohälsa” mest kretsade kring polisernas upplevelser, resurser och ansvarsfördelningen gentemot den psykiatriska vården. Seminariet som arrangerades av Polisförbundet, Civil Rights Defenders och Riksförbundet för social och mental hälsa (RSHM) tillsammans med Liberalerna och Miljöpartiet var välarrangerat och ämnet angeläget, men diskussionen fick fel fokus.

Personer med psykisk ohälsa som faller offer för polisens dödsskjutningar förvandlades främst till en fråga om polisernas arbetsmiljö och trivsel. Varför samtalade vi inte istället mer om hur vi kan samarbeta kring dessa personer på ett sätt så vi ser tidiga tecken, anlitar redan kända vårdkontakter och helt enkelt blir bättre på att undvika handräckningsärenden? Då behöver vi varken skicka polisbil eller ambulans.

Det blev aldrig någon dialog under seminariet som lyfte fram den samlade kunskap som RSMH och hela vårt nätverk i Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) systematiskt och rikstäckande kan bidra med. Det framgick inte att Åsa Höij som föreläste under seminariet är en av cirka 350 ambassadörer i Riksförbundet Hjärnkoll. De kan tillsammans sprida ovärderlig kunskap till polis och andra myndigheter över hela landet om hur det är att ha erfarenhet av psykisk ohälsa och hur mötet med myndighetspersoner kan upplevas.

Polisförbundet efterlyste mer utbildning. Vi håller med om att det behövs som en naturlig del i hela polisutbildningen. Det vore toppen. Flera av våra medlemsorganisationer, som Shedo och Fontänhuset, bidrar redan i Skånemodellens uppskattade utbildning för poliser om risker för hot och våld.

Men vid seminariet framkom att det inte är kurser som saknas, utan att de blivande polisernas intresse för målgruppen är lågt. Frågan om stigma, diskriminering, status och polisens syn på psykiskt sjuka borde ha kommit upp under samtalet, men det fick inte utrymme på dagordningen. Ja, personer med psykisk ohälsa förtjänar ett professionellt bemötande och det innebär att poliser måste vara både intresserade och rustade att möta människor med olika förutsättningar och behov.

Polismyndigheten och polishögskolan saknar fortfarande kunskap om hur det är att leva med psykisk ohälsa. Många medlemmar och aktiva inom NSPH:s förbund har den evidensbaserade kunskapen. Ni kan lyssna på, lära av och anlita oss.