När ett team från Jämtlands Gymnasium Wargentin bestämde sig för att minska frånvaron i skolan tog personalen och eleverna tillsammans fram gemensamma trivselregler och satte upp mål för att mäta effekterna. Allting skedde inom ramarna för Växa och må bra, ett NSPH-projekt finansierat av Arvsfonden.
Vad gör man när frånvaron är för hög och elever befinner sig i riskzonen för att hoppa av? Vid Jämtlands Gymnasium Wargentin tror man sig ha funnit delar av lösningen: att involvera lärare och elever i ett gemensamt förändringsarbete!
Inom Växa och må bra utbildar och handleder NSPH team från olika verksamheter i metoder som kan förbättra mötet med barn och unga och göra dem mer delaktiga. I grund och botten handlar det om att identifiera och formulera tydliga mål och förbättringar i den egna verksamheten.
Teamet från Jämtlands Gymnasium, med Camilla Wedfelt som teamcoach, har identifierat oönskad frånvaro som sitt förbättringsområde. Arbetet sker i ett tvärprofessionellt team bestående både av personal från skolan (lärare, kurator och beteendevetare), och elever från tre yrkesprogram.
– Frånvaron har varit hög. Därför passade det bra för oss att delta i Växa och må bras utbildningsprogram, säger Camilla.
Tre tydliga faktorer
När projektet inleddes visade en analys tre tydliga faktorer som påverkade skolgången. De tre faktorerna var bemötande, motivation och trygghet/trivsel.
– Det är klart att det fanns lite oro i början, som att ’hur ska vi kunna påverka det?’, men så snart vi började rita upp verkligheten hittade vi flera olika sätt, berättar Camilla Wedfelt.
Teamet från Jämtlands Gymnasium Wargentin.
Teamet insåg att det var enklast att påverka vad som händer i klassrummet och i relationen mellan elev och lärare. Faktorer som ligger hos elevhälsan, exempelvis sjukskrivningar, var inget man kunde lägga fokus på.
– När vi kommit fram till det viktigaste, och de bitar vi själva kunde påverka – värdeorden – blev det en inspiration för hela teamet, berättar Camilla Wedfelt. Arbetet satte igång direkt.
– Vi började med att utforma en enkät för de klasser (tre stycken, med yrkesinriktning) som medverkade. Då tog vi mycket hjälp av eleverna i teamen. När vi fick in resultaten kollade vi vad som stack ut. Det var tydligt att bemötandet var en central del.
Olika typer av bemötande
Med bemötande syftar teamet inte enbart på bemötandet mellan elever och lärare. Minst lika viktigt är bemötandet mellan klasskompisar eller i korridorerna i skolan. Insikten födde en idé kring trivselregler, där teamet åter gick ut till klasserna och brainstormade utifrån frågeställningen ”vad är bra och dåligt bemötande?”.
– Det som stack ut var en enkel grej som att hälsa, att säga hej … hur viktigt det är. Men även kroppsspråket, att inte vara negativa mot varandra. Många använde också ordet respekt,säger Camilla Wedfelt.
Teamet genomförde en ny enkät för att skapa egna trivselregler. Nu har varje klass egna – och utmaningen, menar Camilla, är att hålla dem vid liv. Teamet har för avsikt att fortsätta arbeta med dem för att exempelvis se hur man kan göra dem mer visuella.
En annan aspekt av varför frånvaron är hög går att finna i kontakten med frånvarande elever. Hur tar man bäst kontakt med någon som missar lektioner? En första insats, enligt teamet från Jämtland, är att lärare ställer enkla frågor eller helt enkelt bekräftar att någon varit frånvarande.
– Ibland krävs kanske bara en fråga: ”jag märker att du varit borta, är det något jag kan göra?” menar Camilla. Hon säger att eleverna varit väldigt delaktiga kring just den uppsökande delen. Att det från deras sida handlar om att inte bli utskälld och utpekad, att samtalen tas på rätt plats och inte inför andra elever, till exempel.
– När man brutit isen en gång är det lättare sedan, att prata med sin lärare.
En positiv känsla av arbetet
Ännu går det inte att dra några tydliga slutsatser av arbetet, men Camilla ser positiva effekter. Det finns bland annat en nyfikenhet både bland andra klasser men också inom personalgruppen på skolan. Hon nämner tidsåtgången som en utmaning, eftersom eleverna redan har ganska hög arbetsbelastning. Projektet ska inte vara ett hinder utan en möjlighet.
– Sedan är det ju bra att utmana sig själv också, ibland. Och för oss vuxna har det varit en utmaning, särskilt som lärare, att kliva åt sidan och inte ta för mycket plats. I vissa grupper
har det gått jättebra, men i andra har vi kanske behövt kliva in lite mer och styra.
Teamet, som består av både lärare, kuratorer, beteendevetare och elever har utvecklats mycket sedan projektets start. Flera av eleverna har fått ett stärkt självförtroende, där de vågar uttrycka sina åsikter på ett helt annat sätt än i början.
Har du något bra råd kring arbete som involverar ungdomar?
– Våga släppa kontrollen. Våga lita på eleverna, de är skitduktiga! Och sen: tänk på de praktiska sakerna i ett tidigt skede. Mötestider och sådär, ansvarsområden och hur det ska kommuniceras internt på skolan.
