Att börja gymnasiet – inte så läskigt som jag trott

Elin Foto: Privat

När jag skulle börja gymnasiet var jag nervös för att lära känna nya människor. Jag var rädd att alla skulle tycka jag var knäpp, vilket jag tror alla ska tycka om mig. Men jag kände även att jag behövde ändra på detta och skaffa vänner, och började i en klass med personer jag inte kände. Jag försökte förbereda mig själv på detta mentalt, det är svårt att komma över social rädsla och jag var rädd att folk skulle avsky mig.

Jag kom till skolan, väldigt nervös, och när jag satt med min klass första gången skakade jag av nervositet. När vi hade våra “lära känna-lekar” var jag orolig och hjärtat bultade, men tjejen jag pratade med var minst lika nervös, och väldigt trevlig, och vi pratade och jag blev mindre och mindre nervös. Så jag blev lugnare och försökte prata med fler och skapa en  konversation och bara vara mig själv, och det fungerade. Folk tyckte om mig! Jag blev oerhört stolt över mig själv, och jag var jätteglad, och jag lärde mig att alla jag pratade med var lika nervösa och oroliga, att jag inte var ensam med att känna denna känsla.

Nu har jag gått gymnasiet ca. 2-3 månader och jag märker nu hur mycket jag faktiskt utvecklats sedan min tid i grundskolan. Istället för att folk frågar mig saker, är jag den som frågar, jag är den som tar initiativet att prata. Vi hade till och med en uppgift där vi behövde vara ute på stan och prata med främlingar, vilket jag också gjorde. Jag har även skaffat många vänner, några har jag även kommit närmare och vågat öppna upp mig för. Jag har blivit mer och mer inspirerad att prata med folk, för jag vet nu att alla har sina osäkerheter, jag är inte ensam om att känna så här.

/Elin