Våga testa dina drömmar!

Jag heter Smilla, jag är en 16-årig glad, framåt tjej. Jag tar för mig och kämpar för att nå mina mål och drömmar. När jag började högstadiet i Dalarna kände jag ingen. Tre år senare, på skolavslutningen i nian, stod jag där med mina åtta bästa vänner och ett kuvert i handen innehållandes fina betyg. Några veckor senare var alla mina saker nedpackade och på väg till Stockholm. I somras flyttade jag hemifrån, från Dalarna till Stockholm.

I nian längtade jag så mycket till gymnasiet. Ett flertal av mina klasskamrater betedde sig som om vi vore en förskoleklass, de hade varken respekt mot lärarna eller oss klasskamrater. De skrek, sprang runt och störde oss andra som ville arbeta. Jag skulle säga att cirka 90 procent av alla i den årskursen idag går på gymnasiet på samma ort. Detta var en av de främsta anledningarna till att jag ville därifrån, bort från dessa personer.

I Dalarna fanns inte lika mycket att välja på som här i Stockholm, här finns hundratals olika utbildningar. Jag åkte på gymnasiemässor, gick på öppet hus och prova-på-dagar på flera gymnasium i Stockholm. Utbildningen jag genast blev genuint intresserad av var det Estetiska programmet bild och form, med inriktning mot grafisk design.

Jag minns inte hur länge jag har haft mitt intresse att måla, rita med mera. Jag vet att när jag var runt 5 år så var mina väggar fyllda med egna teckningar föreställande prinsessor, prinsar, monster och slott. Idag målar jag mycket i akryl eller så ritar jag med blyerts. Grafisk design är mer framtidens konst, så om jag efter studenten fortfarande skulle drömma om ett yrke inom illustration eller som grafisk designer, så är jag grundutbildad.

Många av mina släktingar bor i Stockholm, några av dom visste om att jag ville gå gymnasiet här och hade erbjudit mig att jag kunde bo hos dom. Jag är så tacksam för att jag över huvud taget hade möjligheten att flytta. Jag fick alltså chansen att gå utbildningen jag önskat.

Jag skulle alltså plötsligt lämna allt som kändes bekant. Jag skulle behöva lämna min familj och mina vänner, och försöka få nya kompisar. Det som bekymrade mig var tanken att jag inte skulle trivas i den nya skolan. Tänk om jag inte skulle hitta nya vänner? Jag kände att denna möjlighet var för bra för att tacka nej till. Min mamma påminde mig om att om det nu skulle bli kaos ‑ att jag inte lär mig något i skolan och jag känner mig ensam ‑ så kunde jag alltid flytta tillbaka. Värre än så kunde det inte bli.

Idag är jag är stolt över mig själv att jag tog initiativet att flytta. Detta skulle jag ändå gjort förr eller senare i livet då jag ska plugga vidare eller arbeta. Häftigt att jag gjorde det nu, redan som 16-åring.

Två månader har gått sedan jag började. Nu är jag glad och jag ser fram emot att gå till skolan! Vi har bild- eller designlektioner totalt 10 timmar i veckan, vilket jag älskar. Det gör mig mycket mer motiverad i skolan! Första veckan lärde jag känna många av mina schyssta klasskamrater. Jag har hittat flera nya vänner som bryr sig om mig och vi har väldigt kul tillsammans! Samtidigt har jag bra kontakt med mina gamla vänner och min familj i Dalarna. Jag är så glad att det blev som jag önskade.

Om du har möjlighet att göra som jag, välja en utbildning som ingen av dina kompisar har valt, till och med flytta någon annanstans. Tänk, vad är det värsta som kan hända? Du väljer gymnasium en gång i livet, våga pröva och se hur det är? Jag hoppas att du väljer den utbildning du tycker är kul och som du tror att du gynnas mest av.

//Smilla